Nu är det så att jag struntar fullständigt i vilka som läser det här. I sexan blev jag placerad i en väldigt jobbig situation för ett inlägg jag skrev på en gammal blogg, men nu struntar jag fullständigt i om jag hamnar där igen.

Jag kommer inte nämna några namn alls.

Just nu känner jag mig ganska ensam, trots att jag är i en grupp. Jag har lättare för att känna mig utesluten från kompisgruppen (vi är 7 räknat med mig), och i alla fall jag ser oss som lite utstötta från klassen. Vi 7 har alltid varit, ända sen sexårs har vi hållit ihop. I 6:an tog allt en väldigt hastig vändning och det var jag och två andra som hamnade i "bråk" med de andra 5, vilket höll i sig i nästan 1 år. Det var även under den tiden som jag blev satt i den där jobbiga situationen.

Nu de senaste veckorna, det började vid terminsstarten, ungefär. Två av tjejerna i gänget verkade bli närmare vänner och sen gick allt mer eller mindre utför. En dag skulle de två åka till Farsta, jag frågade om jag fick följa med, men jag fick en reaktion som jag tog som ett nej.

Idag åkte de och en annan av oss till Farsta, inte heller då fick jag följa med.

Det har också varit en del att 3-4 av de har satt sig i grupprummet på matten, utan att fråga oss andra. Och på spanskan, där bara jag och 3 av de går, så sätter de 3 sig i grupprummet utan mig - utan att fråga - eller så drar de ihop sina bord (för de sitter på rad) och jobbar tillsammans, när jag sitter på raden precis framför de. Slutar med att jag får jobba själv.

Jag har också börjat välja att sitta ensam i korridoren ibland. Ibland äter jag inte ens lunch för att jag inte vill sitta med de, men inte heller ensam.

Det slutar med att min bästa kompis får ta emot allting som jag tycker är dåligt. Vill inte att det ska vara så, får typ skuldkänslor av att dumpa allt på honom. Att bara "klaga" och säga hur mycket allt suger. Jag vill mycket hellre visa hur mycket jag uppskattar honom, hur glad jag är för att ha honom, för jag behöver honom. Du vet vem du är.  

Vill bara tacka dig, min bästa vän, för att jag har dig, för du är den enda jag har när allting känns svårt.

Puss.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det finns väldigt många frågor som utomstående, men också aspie-personer själv, har. Jag tänkte lista några av de och ge svar på de utifrån min egen erfarenhet och mitt eget perspektiv. Alla svaren jag skriver behöver inte stämma med hur det ä...

    Då har man jobbat i totalt tre dagar på sommarjobbet nudå. Eller, egentligen var första dagen inget märkvärdigt, vi lekte lekar för att lära känna varandra och gick på en liten rundvandring i området för att titta på olika platser vi skulle ...

    Jag har fotat så himla mycket sen jag skrev sist, och helst skulle jag vilja dela med mig av ALLT, men det inser även jag att det kommer vara för mycket. Så nu har jag försökt välja ut några av de bättre bilderna :)   Katten Zingo   ...

  Då var det lördag, en "mamma-lördag" vilket innebär att alla 4 syskon är hemma. Oftast ganska jobbigt. Som tur är så har jag ju mitt eget rum att stänga in mig på och jag är borta lite mer än en timme varje lördag eftersom jag har dans i en tim...

Då var det fredag igen! Har haft både ett bra och dåligt av avslut på veckan. Var lite sådär i skolan, men sen när jag skulle gå ut med hundarna efter skolan blev jag ganska glad, även om de drog sönder min hand. De hade köpt en julklapp till mig, ...