Aspie-barn

Senaste inläggen

Av Elli Fahlén - 30 juli 2017 09:17

 

Det finns väldigt många frågor som utomstående, men också aspie-personer själv, har. Jag tänkte lista några av de och ge svar på de utifrån min egen erfarenhet och mitt eget perspektiv.

Alla svaren jag skriver behöver inte stämma med hur det är för ALLA, jag ger er bara min erfarenhet och mitt perspektiv på saker.


Jag har hittat 11 frågor som jag har tänkt att ge svar på. Finns det några ytterligare frågor är det bara att kommentera så ska jag göra mitt bästa att svara på de frågorna   


Hur ska jag göra för att få en diagnos? Som barn eller ungdom är det lättast att kontakta BUP eller BVC, och som vuxen kan man prata med sin läkare eller kontakta vårdcentralen så ska de kunna hjälpa dig vidare. Efter att man har kontaktat BUP, BVC eller läkare så kommer man att skickas vidare och få gå en utredning. För barn och ungdomar görs den utredningen ofta på BUP. Jag fick min diagnos tack vare min kontakt med skolkuratorn, som fick en känsla av att något inte riktigt stämde med mig. Hon kontaktade BUP åt mig och såg till att jag fick en utredning. I december 2014 (jag var 14, nästan 15 år) fick jag min diagnos. Parallellt med min Asperger/Autism-utredning tittade de även efter ADD/ADHD.


Hur går en utredning till? Det jag fick göra i min utredning var att jag fick träffa en person på BUP (vilken titel hon hade vet jag faktiskt inte). Tillsammans med henne fick jag svara på frågor i ett självskattningsformulär (ett formulär som helt enkelt tar reda på hur du känner om dig själv, vilka frågor som ingick minns jag inte). Jag fick också bl.a bygga med klossar utefter en beskrivning (har för mig att de kollade hur lång tid man tar på sig att bygga rätt bild och om man ens lyckas bygga rätt bild), jag fick spela ett spel på en dator där det dök upp bokstäver på en skärm och principen bakom det var att man skulle trycka på rätt bokstav när den dök upp, men det fanns en specifik bokstav som man inte skulle trycka på (minns dock inte vilken bokstav). Jag minns också att jag fick ett gäng olika föremål utlagda på ett bord och så skulle jag med de föremålen skapa en berättelse.


Vad kan habiliteringen hjälpa till med? Habiliteringen har väldigt många olika typer av personer. Jag kan inte till 100% säga att det här är alla, men de jag kommer ihåg ska finnas på habiliteringen (i alla fall där jag går) är psykolog, kurator, logoped, arbetsterapeut och sjukgymnast. Beroende på vad just du behöver hjälp med avgör vem du hamnar hos. T.ex jag som har talsvårigheter (genom att jag i vissa situationer inte kan prata alls, fast jag kanske vill) så har jag fått träffa en logoped som tillsammans med mig ska försöka hitta sätt att antingen komma förbi problemet när det uppstår, eller att jag har ett alternativt kommunikationssätt under tiden problemet finns där. Samtidigt har det visat sig att jag också i vissa av de här fallen inte heller klarar av att röra mig och utföra fysiska handlingar, och det blir då istället ett jobb för en sjukgymnast. Så sjukgymnasten på habiliteringen hjälper en inte med samma saker som sjukgymnasten på sjukhuset. Arbetsterapeuten kan hjälpa dig i arbetslivet, men jag kommer inte ihåg så mycket av vad de sa om det eftersom det inte riktigt är något som berör mig än. Psykologen och kuratorn är personer som man går till för att typ prata.


Vilka rättigheter har man till stöd? (skola) När man går i grundskolan har man rätt till att få det stöd och den hjälp som krävs för att du/ditt barn ska klara av skolgången precis som vilket annat barn som helst. Du/ditt barn ska inte behöva kämpa mer än något annat barn för att klara sin skolgång. Problemet är dock ofta att "vanliga" grundskolor inte har tillräckligt bra utbildning och erfarenhet av personer med Asperger/Autism och därför inte kan hjälpa ett barn även om de skulle vilja. Andra skolor har inte resurserna för att kunna hjälpa och andra skolor ser inte ens problemet. Självklart tvivlar jag inte på att det finns skolor som kan ge alldeles utmärkt hjälp, även om min enda erfarenhet är att hjälpen nästan inte finns. Ett barn med Asperger/Autism har rätt till att få sitta ostört om man lätt blir störd av ljud och rörelse, man har rätt till att få frågor omformulerade så att man förstår om man inte gör det, precis som en person med dyslexi har rätt att få en ljudbok istället för att läsa en bok eller liknande.


Har man rätt till skolskjuts? Att få skolskjuts är något som inte riktigt är en rättighet, men heller inte något som inte existerar i en Asperger-värld. Det jag menar med det är att man som person med Asperger inte nödvändigtvis får skolskjuts/färdtjänst, men det är heller inte omöjligt att man får det. Allt beror på hur staten ser på ditt behov av ett alternativt färdmedel. När jag ansökte om skolskjuts/färdtjänst till skolan så hade jag kontakt med en läkare på BUP som skrev ett läkarutlåtande, alltså han skrev varför jag behövde färdtjänst och hur det skulle hjälpa mig i min vardag. En stund senare fick jag svar från staten, avslag, så klart. Men att jag inte fick godkänt för skolskjuts hindrar självklart ingen annan från att försöka, det värsta som kan hända är att man inte får det, och jag har för mig att besluten kan överklagas, så det finns alltid fler chanser.


Vem bestämmer om man ska gå i särskola? Beslutet om särskola ligger hos barnet tillsammans med föräldrar. Att barnet vill är jätteviktigt, visst är det föräldrar som har ansvaret och bestämmer över sina barn tills de är myndiga, men i det är jätteviktigt att inte bara köra över sitt aspie-barn. Barnets röst är jätteviktig, personen i fråga måste ju också tycka att det är en bra idé. Efter att jag fått min diagnos började jag och mamma fundera på om jag skulle gå en anpassad skola, vi tittade runt på olika skolor runt om i Stockholm, men för det första var det svårt att hitta något som fanns tillräckligt nära (jag har svårt att åka kommunalt). I slutänden kom vi fram till att det var bättre om jag stannade kvar i min gamla skola, trots att stödet var av halvbra kvalitet. Det som avgjorde det hela för mig var att jag mer eller mindre hade ett år kvar i grundskolan, jag hade gått i samma skola under hela min skoltid och hade kompisar där. Så att lämna allt för att försöka starta om på nytt under enbart ett år, för att sen byta skola igen (till gymnasiet) kändes som att det bara skulle innebära massa stress för mig. Och andra sidan hade jag kanske kunnat få en mycket bättre skolgång under mitt sista år om jag hade bytt.

 

Men när föräldrar tillsammans med barn har fattat ett beslut, om det beslutet är att gå i särskola är det sen upp till skolan i sig att avgöra om de tycker att man har tillräckliga svårigheter eller inte. Så man kan väl säga att det är föräldrar tillsammans med barn som bestämmer om man ska söka, men det är skolan som sen säger ja eller nej.


Har man rätt till personlig assistent enligt LSS? Om man har rätt till en personlig assistent är lite lika som med skolskjuts. Du som Asperger-person bestämmer om det är något du vill ha/kan tänkas behöva och sen ansöker du till den kommunen du bor i. Jag har tittat runt på några kommuners hemsidor och samtliga har med stöd för funktionsnedsatta, dock märkte jag att det på vissa hemsidor inte framgår hur man ansöker, och andra hade väldigt tydligt hur man ansöker. Om du undrar över just din kommun kan du kommentera till mig så ska jag försöka hjälpa dig :)

 

Beslutet ligger alltså hos din kommun alternativt hos försäkringskassan beroende på hur stort ditt behov är. Om du behöver mindre än 20 timmar/vecka så beslutar kommunen, behöver du mer än 20 timmar/vecka är beslutet försäkringskassans. Ansökan görs till kommunen oavsett stödbehovet. 


Klarar personer med Asperger av att arbeta? Personligheter inom Asperger är lika varierande som personligheter hos vilka andra människor som helst. Det gör att olika personer har olika lätt eller svårt att klara sig i arbetslivet. Vissa klarar av att jobba heltid alldeles utmärkt medan andra behöver jobba halvtid/deltid på ett anpassat schema och andra klarar inte av att arbeta alls. Personligen tror jag att mycket handlar om vilken arbetsplats man hamnar på, om man tycker om arbetet, tycker man om arbetsplatsen, fungerar ens kolleger tillsammans med en själv, går det att "anpassa" en arbetsdag utifrån ens behov eller måste man jobba på tider som inte alls fungerar med en själv. Mycket spelar roll. Det går inte att säga vad som gäller för personer med Asperger, man måste helt enkelt testa sig fram och lyssna på sig själv, vad säger din kropp till dig? Kommer man hem efter en arbetsdag och är helt slutkörd, man orkar inte laga middag eller städa, man lägger sig ner på soffan eller i sängen och bara somnar, då är kanske din arbetsplats inte det bästa, alternativt behövs förkortning av dina arbetsdagar. Problemet med att inte alltid kunna jobba heltid är att inkomsten kan bli väldigt dålig. Fördelen då är att man kan ansöka om ersättning, vilket görs hos försäkringskassan, jag har dock inte lyckats hitta exakt vart eller hur mycket man skulle kunna få i ersättning.


Kan man ha "lätt" Asperger? I medicinska termer finns inget som kallas för "lätt" Asperger. Däremot, har man Asperger kan man på ett sätt säga att man har "lätt" Autism. I det medicinska finns alltså inget som kallas "lätt" Asperger, jag och min mamma undrade samma sak men alla säger att det inte finns. Däremot hur man definierar sig själv är helt upp till var och en. Även om det rent medicinskt inte finns något som heter "lätt" Asperger så kan jag själv fortfarande definiera mig som en person som har en "lättare" version av Asperger.


Hur bör man bemöta personer med Asperger? Personer med Asperger bör bemötas med respekt, förståelse och tålamod. Jag skulle nog säga att man ska bemöta de som vilken annan person som helst, för alla vill väl bli bemötta med respekt, förståelse och tålamod? Det är dock viktigt att ha just tålamod och respekt för en person med Asperger, i alla fall ur mitt perspektiv, eftersom man inte riktigt fungerar som andra. Om någon man träffar blir otålig för att man fungerar på ett märkbart annorlunda sätt eller utrycker missnöje för att man är på ett visst sätt så finns en stor risk att man kommer att få dåligt självförtroende. Personligen skulle jag bli ganska ledsen om någon utryckte framför mig att de inte gillar sättet jag är på om det är något som är kopplat till min diagnos. Vissa saker går såklart att ändra på, men det är inte självklart att jag kan ändra på saker som är en del av min diagnos. Om personer runt mig skulle agera kränkande eller otåligt mot mig för att jag inte är som andra så skulle jag bli ganska sårad och i slutänden skulle jag få sämre självförtroende som följd av att den typen av händelser följer med mig för resten av mitt liv.


Vad är skillnaden mellan Asperger och Autism? Med "finare" ord brukar man kalla Asperger för Högfungerande Autism, något som man skulle kunna skriva om till något i stil med "Lindrig Autism" eller "Lättare Autism". Kort sagt skulle man väl kunna säga att svårigheterna och dragen inom Asperger är mindre och mer åt det "normala" hållet än inom Autism (om det nu makes any sense at all xD). Men man har helt enkelt inte lika stora "problem" och svårigheter som en person med Autism.

 

Dock ska/har man infört i både USA och Sverige ett nytt system för diagnoserna där alla Autism-liknande diagnoser (Autism, Asperger och Atypisk autism) har blivit en och samma diagnos, ASD, enbart för att de alla innehåller liknande drag. Jag tycker inte att det är jättebra eftersom man har olika "svårighetsgrad". Man får det att låta som om alla med diagnoser inom Autismspekrat är lika, som att man generaliserar oss. Och andra sidan kommer jag tillsammans med alla andra som fått sin diagnos innan förändringen att få behålla den "titel" som gavs oss från början. Alltså kommer jag alltid att ha diagnosen Asperger, trots att det inom det medicinska har ändrats till ASD.

 

Jag hoppas att svaren på de här frågorna är tillräckliga, annars är det bara att kommentera vidare frågor, eller nya frågor! Jag är helt öppen för frågor, och håll gärna en vänlig ton så svarar jag mer än gärna så gott jag själv kan :)

Jag ursäktar ett långt inlägg, men hoppas att det har varit till åtminstone lite hjälp!

ANNONS
Av Elli Fahlén - 5 juli 2017 22:41

 


Då har man jobbat i totalt tre dagar på sommarjobbet nudå. Eller, egentligen var första dagen inget märkvärdigt, vi lekte lekar för att lära känna varandra och gick på en liten rundvandring i området för att titta på olika platser vi skulle jobba med. Hittills har min grupp rensat sly, som är typ som småträd och ogräs (?) - rätta mig om jag har fel -, och så har vi slipat och grundmålat delar av en klätterställning på en av de kringliggande gårdarna. Imorgon är tanken att vi ska typ bygga odlingslådor och måla de, fast jag får känslan av att vi kommer att få fortsätta måla klätterställningen eftersom vi inte blev klara..

 

Men det känns som att vi kommer att ha mycket kul under de här veckorna och det är rätt stor variation på arbetsuppgifterna. Besökte också biblioteket idag, blev ett ganska tråkigt besök enligt mig, men jag fick en bok och ett nytt lånekort. Och som den boknörd jag ändå är så var det rätt nice. Största nackdelen med det här jobbet för mig är att det är så pass energikrävande. Jag går upp 5.40, börjar 7.30 och jobbar fysiskt ända fram till 14.15 Tack vare min asperger blir allting ännu mer energikrävande eftersom jag bearbetar precis allting som kommer till mig - lukter, ljud, ljus, you name it. Men sånt spelar inte så stor roll när man har en schysst grupp och en superskön gruppledare.

 

Nu taggar man inför en ny dag med nya (fysiska) utmaningar och uppdrag för att förbättra vår ort!


Sommarjobbet tillsammans med musiklägret jag var på förra veckan kommer tillsammans att bygga upp mig otroligt mycket som person asså. Wooh!!

 


 

ANNONS
Av Elli Fahlén - 13 augusti 2015 13:57

 


Jag har fotat så himla mycket sen jag skrev sist, och helst skulle jag vilja dela med mig av ALLT, men det inser även jag att det kommer vara för mycket.

Så nu har jag försökt välja ut några av de bättre bilderna :)


Katten Zingo


 

En humla




Syrran lekte med vattenslangen, så passade på att fota henne  









 


Vaaaatteeeeen :p


Syrran spela badminton och gick iväg för att hämta bollen

 


Hittade en gammal eka mitt ute i skogen

 


Fanns också ett gammalt bord där

 


Stod på verandan och fotade när det spöregnade

 


Kvällspromenad med syrran och farmor, hittade en snäcka


Zingos tass

 


Hästöra

 


Hästmule

 


Lipande häst

 


Ute med syrran

 


Riktigt härligt ljus, man måste ju passa på

 


Solnedgång från farmor och farfars vardagsrumsfönster

 


Objektiv

 


Nånting i snyggt ljus xD


Det här var alltså bara några av mina bilder. Resten finns i min portfolio http://foto-k-ungen.weebly.com/

Snart kommer det också upp bilder från när jag och familjen var på Legoland, Givskud Zoo och i Søndervig!   


Av Elli Fahlén - 31 januari 2015 10:48

 

Då var det lördag, en "mamma-lördag" vilket innebär att alla 4 syskon är hemma. Oftast ganska jobbigt. Som tur är så har jag ju mitt eget rum att stänga in mig på och jag är borta lite mer än en timme varje lördag eftersom jag har dans i en timme. Dessutom kan jag gå dit tidigare och titta på grupperna innan mig om jag behöver fly lite från allt hemma.

Jag går också på kör, men det är på tisdagar, men både kören och dansen är mina två flyktvägar till lyckan. Är nästan alltid glad efter att ha varit där. Känns så underbart att under några timmar i veckan få komma till två platser där jag är med enbart personer som delar i alla fall ett intresse med mig, och att jag också får göra något som jag tycker är kul. Det är de bästa 3 timmarna på hela veckan.

Sen återvänder man hem, till det vardagliga, det som alltid är detsamma utan någon förändring.

Av Elli Fahlén - 30 januari 2015 19:31

 


Nu är det så att jag struntar fullständigt i vilka som läser det här. I sexan blev jag placerad i en väldigt jobbig situation för ett inlägg jag skrev på en gammal blogg, men nu struntar jag fullständigt i om jag hamnar där igen.

Jag kommer inte nämna några namn alls.


Just nu känner jag mig ganska ensam, trots att jag är i en grupp. Jag har lättare för att känna mig utesluten från kompisgruppen (vi är 7 räknat med mig), och i alla fall jag ser oss som lite utstötta från klassen. Vi 7 har alltid varit, ända sen sexårs har vi hållit ihop. I 6:an tog allt en väldigt hastig vändning och det var jag och två andra som hamnade i "bråk" med de andra 5, vilket höll i sig i nästan 1 år. Det var även under den tiden som jag blev satt i den där jobbiga situationen.

Nu de senaste veckorna, det började vid terminsstarten, ungefär. Två av tjejerna i gänget verkade bli närmare vänner och sen gick allt mer eller mindre utför. En dag skulle de två åka till Farsta, jag frågade om jag fick följa med, men jag fick en reaktion som jag tog som ett nej.

Idag åkte de och en annan av oss till Farsta, inte heller då fick jag följa med.

Det har också varit en del att 3-4 av de har satt sig i grupprummet på matten, utan att fråga oss andra. Och på spanskan, där bara jag och 3 av de går, så sätter de 3 sig i grupprummet utan mig - utan att fråga - eller så drar de ihop sina bord (för de sitter på rad) och jobbar tillsammans, när jag sitter på raden precis framför de. Slutar med att jag får jobba själv.

Jag har också börjat välja att sitta ensam i korridoren ibland. Ibland äter jag inte ens lunch för att jag inte vill sitta med de, men inte heller ensam.


Det slutar med att min bästa kompis får ta emot allting som jag tycker är dåligt. Vill inte att det ska vara så, får typ skuldkänslor av att dumpa allt på honom. Att bara "klaga" och säga hur mycket allt suger. Jag vill mycket hellre visa hur mycket jag uppskattar honom, hur glad jag är för att ha honom, för jag behöver honom. Du vet vem du är.  


Vill bara tacka dig, min bästa vän, för att jag har dig, för du är den enda jag har när allting känns svårt.

Puss.

Av Elli Fahlén - 16 januari 2015 23:19

Då var det fredag igen!
Har haft både ett bra och dåligt av avslut på veckan. Var lite sådär i skolan, men sen när jag skulle gå ut med hundarna efter skolan blev jag ganska glad, även om de drog sönder min hand. De hade köpt en julklapp till mig, de hade trott att vi skulle träffas före jul, vilket vi inte gjorde, så jag fick den nu istället. Jag fick några te-påsar, en kaka med chokladbitar i och en mugg. Så nu kan jag ha lite teparty med mig själv (allt var ett färdigsatt kit från en butik) och så fick jag en supersöt korg med godis i. Var jättesött av de att köpa en julklapp också, blev otroligt glad.
Sen kom jag hem. Då var alla syskon hemma, sjukt jobbigt. Min äldsta lillasyster har en kompis hemma som ska sova över hela helgen. Ibland önskar jag att jag kunde få sån tid med mina kompisar..
Mot kvällen, efter att vi hade ätit, så satt jag vid datorn, tittade lite på tv och funderade lite. Av någon anledning som inte ens jag känner till så kände jag mig plötsligt väldigt nere. Vill bara gråta, utan anledning. Nästan som en lättare depression.. Vill bara försvinna för ett tag, tills jag känner att allt är bra igen..

Av Elli Fahlén - 10 januari 2015 17:13

Då har man firat sin födelsedag igen. Den här gången fick jag en blombukett, två böcker på nästan 1000 sidor var, två chokladkakor med 1D-stickers i förpackningen och ett objektiv till min kamera.
Är väldigt nöjd. Fixades två tårtor också.

Nu när jag har fått allt för den här stunden så ska jag kolla på vad jag vill göra för mina pengar. Förmodligen blir det en ny mobil, om jag får välja, men vi får se.

Av Elli Fahlén - 7 januari 2015 22:16

Haha, nu var det ett tag sen sist igen! Sen jag skrev sist har jag nog hunnit fira nyår tror jag.
Det gjorde jag i alla fall hos mammas kompis, vad jag däremot inte hade räknat med var att det skulle vara en familj till där, så det blev för mycket för mig, typ black-out och under förrätten fick jag stå och äta i köket medan de andra satt och åt i vardagsrummet.
Till tolvslaget gick vi iväg till en park och kollade på fyrverkerier. Det var två grupper där; en familj och ett kompisgäng, som sköt upp. Kompisgänget lyckades snedtända mer eller mindre alla sina, så de flög hela tiden mot oss, extremt obehagligt om du frågar mig!

Sen har jag hunnit fira min födelsedag också! Fyllde 15 år igår och hade min mormor och en kompis över. Blev mycket roligare än väntat.
Fick pengar, en bok och, något som faktiskt var helt oväntat, en ny dator!!
På lördag ska jag fira med pappa, farmor, farfar och förhoppningsvis min älskade storebror ?


Ni undrar säkert vad rubriken har med det här att göra? Det har den inte!
Men jag tänkte att jag skulle ge mig själv en "utmaning" eller vad man ska kalla det.
Jag fotar ju en del, så tänkte försöka mig på en fin bild av en blomma. Jag älskar blommor med vattendroppar på, och har också hört att vattnet ska framhäva blommans färger bättre, så det är det jag ska försöka fota ^^
Ska försöka få upp ett resultat här, om jag blir nöjd, haha!

Ska försöka skriva snart igen, men nu måste jag sova.
God natt! ?

Presentation


Jag är en glad liten sak på 17 år. Jag älskar hundar, musik, att teckna, och såklart min kära pojkvän :)

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Senaste inläggen

Translate

Sök i bloggen

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Aspie-barn med Blogkeen
Följ Aspie-barn med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Länkar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se